Matslöseri

Jag har funderat på det här med hur mycket mat som slängs. Vi är ett hushåll på två personer där båda äter mycket ute.
När man handlar mat verkar det som handlarna inte har en aning om att många hushåll består av en eller två personer. De flesta förpackningar av basvaror som mjöl, pasta och ris är oftast rejält tilltagna. Äppelmos och marmelader är lite mindre förpackningar men innehåller oftast inte konserveringsmedel. Det värsta exemplet är tomatpure. Burken är ganska liten. Man använder kanske tre matskedar, ca en tredjedel, resten möglar inom en vecka.
Äppelmoset håller kanske tre veckor. Men vem äter upp en burk äppelmos på tre veckor?
Vi köper två kilo strösocker på ett år. Jag har inte märkt att strösocker varken möglar eller innehåller små djur om det står länge. Men varför finns det inte små förpackningar? Ett halvt kilo vetemjöl tex.
Jag är inte ett dugg förvånad över att det slängs mycket mat. Men skyll inte på konsumenterna. Skyll på tillverkarna som inte kan tillhandahålla förpackningsstorlekar som passar hushållen.


- Posted using BlogPress from my iPad

Koldioxidskatt på kött

Ibland undrar man hur människor tänker. Att införa skatt på kött så vi ska äta mindre kött, vem drabbar det?
Inte de som har en bra inkomst utan pensionärer och barnfamiljer.
Visst finns det mycket bra mat utan kött, men om kött blir dyrare, ändrar man sina matvanor då? Förmodligen inte. Då är vi tillbaka på sjuttiotalet där det tillverkades en mängd halvfabrikat med lågt köttinnehåll. Vi minns alla partajgrillare som bestod av biprodukt och utfyllning. Är det den tiden vi vill ha tillbaka?
Jag tror att vi kommer mycket längre med information och diskussion. Vi ska kunna köpa bra råvaror till ett rimligt pris. Sen är det upp till var och en vad man serverar till middag. Bättre att köpa mindre mängd kött av bra kvalitet än halvfabrikat med konstgjord utfyllning.
Här har vi inte ens börjat att fundera vad det skulle innebära för jordbruksnäringen.
- Posted using BlogPress from my iPad